När man har en sjuk hund.

Förra veckan fick vi reda på att Nizze har Anaplasmos, en sjukdom som dom äckliga fästingarna sprider. Det är ett virus som angriper en typ av dom vita blodkropparna (neutrofiler). Symtomen kan vara väldigt individuella och i Nizzes fall yttrade dom sig som stelhet och smärta framför allt efter ansträngning. (Jakt.)
Därför var det inte helt självklart att förstå att nått var galet för vi tänkte mest att han hade träningsvärk efter att ha sprungit som en dåre i skogen i 2,5 mil. Vem skulle inte bli stel av det?
Eller att han förfrusit trampdynorna.
Men det blev liksom inte bättre, och till sist blev han deppig, det fanns liksom en deppighet runt vår annars så glada hund och han drog sig för att gå uppför farstutrappan utan stannade nedanför och bara såg ledsen ut. Han gick dessutom bakom mig när vi var ute på kissrunda, det händer aldrig annars!
Dags att ringa veterinären. Jens fick en tid dagen efter och man gjorde en klinisk undersökning och tog blodprov. Provsvaren kom förra veckan och visade ju då som sagt på Anaplasmos.
Nu har han fått antibiotika och nu efter några dagar börjar vi känna igen vår hund, han är glad, pigg och mer alert och det är så himla skönt!
Han tycker ju dock inte att det är superkul att behöva äta medicin, men har är ju så nedrans snäll att han bara lägger sig på rygg och låter en peta i han tabletterna, men han kommer inte lika glatt i tron om att han ska få något gott längre, nu är det med tunga steg =)

Så vad ville jag säga med det här egentligen? Jag vet inte riktigt, kanske bara att jag är så glad över att han mår bättre och börjar vara sitt gamla jag. Och att man ska lite på magkänslan och något inte känns ok.
Och att jag hatar fästingar!!!

 

0
0

2 reaktioner på ”När man har en sjuk hund.

Lämna ett svar